Vi är i dagsläget och i synnerhet i lördags rätt skadeskjutna och återigen tvingas vi till stora justeringar från föregående match. Startelvan spikades inte förens på uppvärmningen och jag kan bara konstatera att vi fortfarande inte haft möjlighet att starta samma lag 2 matcher i följd och vår backlinje var vår 5:e i ordningen på lika många matcher. Nu kan man ju välja att se detta som något positivt med truppbredd men personligen skulle jag önska en större kontinuitet.

Varken Kalle, Higgs, Frisk, Krook eller Wiberg fanns tillgängliga och nyförvärvet Rocco Wallins papper blev tyvärr inte klara i tid.

För 15 år sen var det här ett klassiskt derby i division 2 och att nu få gamla ”storklubben” Vallentuna BK på besök är roligt, en klubb där vi dessutom har många spelare med förflutet. Jurell, Saman, Tom, Ärlebrant, Micke och Ludde. Spelare som säkerligen tycker dom här matcherna är extra roliga. Vallentuna har gjort en omfattande helrenovering sen något år tillbaka där ungdom har ersatt erfarenhet och man har utvecklats till en lurig motståndare för div 4-lagen.

Återigen bjuder vi på en fin insats på hemmaplan och återigen står Emil Svenander för det mesta av bombardemanget. Efter en inledning med lite ställningskrig och viss derbykaraktär är de första 20 minuterna rätt tighta och röriga. Men ju längre halvleken lider desto längre från ett bortamål kommer vi, samtidigt som vi börjar etablera spelet högre upp i banan. Vallentuna är jobbiga i omställningarna och straffar oss ibland när vi slarvar och då är dom kvicka och konkreta, intensiteteten är hög men rent fotbollstekniskt är vi bättre och våra spelare är förberedda och på tå. Utöver över ett sorkskott från Vallentuna som prickar stolpen känns det ändå rätt lugnt i defensiven på egen planhalva.

Halvleken avslutas med ett välförtjänt ledningsmål.
1-0 kommer till efter en målvaktsretur, ett mål som jag som gammal forward kan konstatera är ett tekniskt svårt nummer som bara utförs av en spelare i toppform. Trängd situation, många i vägen, snäv vinkel, hög helvolley men just nu ett ”enkelt” avslut för Emil Svenander.

Halvleken i stort har från vår sida ändå en del brister, mestadels taktiska sådana som till stor del landade på mig, dessa både styrdes upp i paus och i andra omsattes till vad vi rent offensivt kan känneteckna som felfri. Emil Svenander gör 2-0 i 51:a och egentligen härifrån känns det som att vårt grepp är stenhårt. Åtminstone I 2 minuter…
Tröttsamt nog kommer 2-1 från ingenstans. Vi hamnar för första gången under matchen i en liten dimma av naivitet och okoncentration och utan att hänga ut enskilda spelare så är det åtminstone 3 individer som tycker att livet är lite för härligt där och då och det räcker för en reducering. Helgens läxa blir matchminut 53.

Men istället för att Vallentuna vädrade morgonluft ökade vår beslutsamhet och Micke Erstadius dödar mer eller mindre matchen i 55:e minuten. Efter detta startade en skoningslös anfallsvåg där dagens huvudperson Svenander, bjöd på 2 ytterligare mål, där 4-1 målet är matchens behållning, en halvvolley från 22 meter ribba in. Körsbäret på glassen kom när Emil rundade Vallentunas målvakt och rullade dit 5-1 i matchens 81:a minut.

Vi öste på gång på gång med många spelare och vi borde haft fler målskyttar än två men det känns onödigt girigt att gnälla när vi ändå gör 5. Vi är tunga och starka i andra. Vallentuna är lite jobbiga att möta och framförallt vältränade, dom orkar i 90 minuter och är det första lag som trots ett mindre bollinnehav faktiskt sliter och orkar göra sin grej över 90 minuter, vi fick utnyttja varenda spelare på bänken och hade kunnat göra något byte till. Bör också tilläggas att samtliga spelare som kommer in för oss levererar en fin insats och i och med detta bidrar alla 16 till den här segern. Som tränare blir man glad och stolt när man ser en sådan kollektiv leverans över 90 minuter.

Så till Blomsterkvasten, såklart Emil Svenander, som den här gången trots 4 kassar, får dela buketten med Micke Erstadius, Mickes oerhörda arbetsinsats och det ständiga hot han utsätter motståndaren för både offensivt och defensivt måste framhållas. Överbetygen i övrigt ger jag till backlinjen och bland dom extra kul att se Peiman som från sin ytterback visar prov på vad spelsinne och bolltrygghet kan göra. Farhågan var väl ändå att det skulle bli korsdrag bakom honom men han höll fortet. Men som jag nämnde ovan, alla är bra, alla gör sitt bästa, vi vann välförtjänt, tillsammans.

Otroligt mycket godsaker att ta med sig från den här lördagen, men vi ska visa ödmjukhet inför vad som hände i den 53:e minuten, dvs reduceringen, den här gången svarade vi resolut men situationen ska inte uppstå alls, inte i en match som denna.

Startelva
Peiman- Filip- Tom- Åkermark
Micke-Saman- Sebbe- Jiro
Peet- Svenander

Bänk
Hussein, Erik, Ludde, Frick, Rasmus

Byten
Filip-Ludde
Saman-Hussein
Micke-Frick
Sebbe-Erik

Mål
1-0 Emil Svenander
2-0 Emil Svenander
3-1 Micke Erstadius
4-1 Emil Svenander
5-1 Emil Svenander